Motorskolan Innehållsförteckning

KARPATERNA 2010.

MOTORSKOLAN visar vägen - som vanligt.
Vi har med viss tillfredsställelse konstaterat att resor och exkursioner vi startat fått efterföljare. Kul - och hedrande för oss!

Sommaren 2010 fortsatte utforskandet av Karpaterna - den magnifika bergskedja som går som ett bakvänt "L" genom Rumänien.
MOTORSKOLAN har kört i Rumänien ett par gånger redan och vi är fascinerade av det bergiga landet som har så mycket mer att erbjuda än häftiga bergsvägar. Men nu skulle vi utforska bergsområdet ordentligt som grund för fortsatta gruppresor.
"Vi" var två hojkörare ("åker" gör man bakpå eller på glidare) - förutom jag själv en god vän och arbetskamrat - Henrik Petersson.
Henrik är i 40-årsåldern, hade ett relativt nytaget mckort (2009) och - då han utbildats på BMW - var det ju klart att han ville skaffa sin egen. Så det blev en 1300S som han hanterade med den äran - även på en del knepigare vägar, som det skulle visa sig.
Jag hade valet mellan en 1300 GT och 1200GS Adventure. Jag valde GS för att dels ha större handlingsfrihet (kan ta sig fram i nästan vilken terräng som helst) och kanske framför allt för att sittställningen för mig är betydligt skönare - mer upprätt och inte så krökta knän.
Redan från början hade vi en viss tidspress beroende på familjeåtaganden och arbete. Resan skulle börja 4 juli och vara avslutad senast 17 juli.
Planeringen började redan i februari-mars då vi gick listade vad vi ville se och uppleva.
Vissa platser ville vi besöka och vissa bergspass och vägar i bergen ville vi uppleva. Jag hade här rätt mycket nytta av det jobb jag gjort 2009 för en grupp som ville se Rumänien. Även i det fallet fanns en tidspress och erfarenheten från den resan var att man hade önskat sig längre tid för att kunna utforska landet bättre.
Det kronologiskt första problemet var transporten från Sverige till Polen. Föredrar Polferries' Scandinavia från Nynäshamn, men den typ av hytt vi ville ha fanns inte tillgänglig på utresan, så det fick bli Stena line från Karlskrona. Jag körde till Karlskrona från Bålsta och Henrik från Linköping. Vi hade kommit överens om att träffas i Solberga där E22 och väg 34 går ihop. Fungerade som ett urverk och vi fortsatte gemensamt mot Karlskrona.
Bra incheckning, hyggligt bra placering av våra hojar på färjan (se bild), bra surringsmateriel - men där tog det positiva slut. Natten var förskräcklig med en mycket hög ljudnivå, så - nej tack, ingen Stena line mer för oss.
Kom fram till Gdynia (Polferries går till Gdansk, men det är faktiskt lättare och snabbare att komma ut från Gdynia än från Gdansk) på morgonen 5 juli - ingen sovmorgon (som det blir på Polferries...). Hittar snabbt den avgiftsbelagda motorvägen som går söderut och vi är fyllda av förtröstan. I omkring 1 timme. Därefter börjar trafikeländet i trakten av Nowe, c:a 12 mil söder om Gdynia.
EU satsar uppenbarligen mycket pengar på att förbättra Polens infrastruktur (behövs, visserligen ...), men för vår del innebar det ett utdraget köande i princip ända fram till Slovakiens gräns! I vår kalkyl hade vi räknat med att övernatta i Presov i Slovakien, men därav blev intet. Vi hittade en bra hotell med förstående receptionist i trakten av Kielce, så vi kände trygghet då vi lämnade våra tvåhjulingar inför natten. Nästa dag blev som andra halvan av föregående dag. Ideliga trafikomläggningar och avstängda vägar. Desperationen börjad krypa innanför både kläder och skinn, så vi beslöt oss för att strunta i skyltar om avstängd väg och trafikomläggningar. Och ser man på - nu gick det mycket bättre och vi började käka distans igen. Det som gäller tung trafik gäller inte nödvändigtvis mc ... Det vi hade lärt oss under det första dygnet i Polen skulle komma väl till pass på hemvägen.
Efter att ha passerat slovakiska gränsen fick vi upp farten och dånade vidare mot Ungern. Hittade några fina vägar mellan motorvägarna och valde Tokaj som övernattningsplats. Tokaj är känt för sin Tokajer som är omnämnt i bland annat Münchhausens äventyr. Så här dags på året verkade staden nästan utdöd.
Vi letade efter något lämpligt nattlogi och efter att ha ratat ett par ställen fick vi en egen våning i anslutning till en bar! Till yttermera visso fick vi efter barens stängning (kl 21) köra in vår cyklar till bardisken (Bild!). Och vi fick även nycklarna till baren (inte till vinkällaren, dock) så vi kunde lämna innan ägarna dök upp. Nycklarna lades i brevinkastet - och så var vi på väg. Nu var det 7 juli.
Kurs Oradea i Rumänien. Vägar och vägskyltning är mycket bra i Ungern, så det hade nog funkat även utan GPS.

Planeringen för körningen i Karpaterna baserades på
- berg
- natursköna platser
- smala och krokiga vägar
- en gnutta kultur - främst i form av besök på platser med anknytning till Vlad Pålspetsaren (även känd som Dracula...)

Vi lyckades över förväntan. Oftast stannade vi bara en natt på varje ställe, men vi gjorde ett undantag för Sighisoara. Vi hade hotellet som bas för en utflykt med bara lätt packning. Vilket kan vara rätt skönt som omväxling. Dessutom turistade vi i den gamla delen av staden och citadellet där det uppenbarligen fanns spår av Vlad.
Vi hade inte bokat hotell i förväg. Med undantag för de turer vi kört i Sydafrika, föredrar jag attinte boka i förväg. Varför? Med en liten grupp - upp till 8 personer - går det alltid att hitta övernattning. Vid förhandsbokning måste man komma fram till i förväg bestämd destination - oberoende av väder och trafik. Vilket jag tycker strider mot trafiksäkerheten. Alternativet är att göra korta etapper 15 - 20 mil - så att man garanterat kan komma fram. Genom vår metod behåller man sin handlingsfrihet och kan anpassa körningarna efter väder och trafik. Och vid behov göra en omläggning av rutten. Stanna en dag extra - eller som vi gjorde i Rumänien - lägga om rutten beroende på regn och översvämningar som definitivt inte var kända i juni!
Vi hade varsin Garmin - jag en äldre BMW Navigator II, Henrik en modern Zümo 660. Det föreföll nog som om den äldre var mer pålitlig: Det hände mer än en gång då Henrik hade täten att navigatorn lurade in oss på smågator (eller i ett fall: en motorväg) bara för att göra en loop i staden och därefter komma ut ungefär där loopen började.
Den felaktiga motorvägskörningen under hemresan kostade oss ett antal mil...
På vägen in i Karpaterna hittade vi en helt fantastisk liten väg som började i en klyfta. Vägstandarden varierade - från sand och grus via trasig asfalt till perfekt asfaltväg. Vägen är ett antal mil lång och används i sin östra del för extrema timmertransporter. Inga problem för en Adventure, men uppenbarligen gick det utan större problem även med en 1300S med landsvägsdäck.
Men jag skulle inte rekommendera vägen till vem som helst. Underbar inledning till våra äventyr var det i alla fall!
I Sighisoara - Draculas födelsestad(?) tillbringade vi två kvällar. Bra hotell med pool och
uppställningsplatser för mc. Den gamla staden låg helt naturligt på en höjd och var omgärdad med mur och stadsport. Den tidiga medeltida stadskärnan från 1150-talet är bebodd. Staden finns på UNESCOs världsarvslista sedan 1999. Rekommenderas!
Även i Rumänien får man bidrag från EU för att

förbättra infrastrukturen - med resulterande köer. Vilket var ytterligare ett skäl att leta småvägar.

Utefter en väg kände vi oss flyttade tillbaka 100 år (minst) då vi passerade en enorm marknad där man köpte och sålde får, kor, hästar och - gissade vi - även bilar. Riktig folkfest!
Vi körde en fantastisk väg som av vissa kallas en av världens farligaste vägar. Det värsta vi upplevde var dimma - och får! Efter att ha passerat vägens högst punkt, lämnade vi dimman (och fåren) efter oss och kunde njuta av härliga kurvor och fantastisk utsikt.
Matställen var det rätt ont om utefter den vägen, så vi dukade upp ett enkelt smörgåsbord med en av hojarna som bord. Fungerade förträffligt.
Sommaren 2010 var i vissa områden mycket regnig. Vi beslöt oss för att inte gå för långt österut och klarade oss därför bra - intill sista dagarna. Efter en tankning såg vi hur himlen mörkande och beslöt oss för att skjuta upp vår avfärd och avnjuta en kopp kaffe. Strax därefter bröt ett av de värsta regnoväder ut som jag varit med om (Sydafrika inberäknat). Efter någon halvtimme var ovädret över och vi kunde fortsätta vår färd.
På återresan genom Ungern hamnade vi i en långsam kö. Vi såg bilar som lämnade kön och vände om. Orsaken, som de visade sig, var en översvämning under en bro. En bil hade blivit stående i vattnet (den djupaste delen - verkade det som), men vi bedömde risken att bli stående som minimal om vi inte körde för fort. Tyvärr är 1200 GS luftintag rätt lågt placerade - och riktade framåt. Erfarenheten från Sydafrika var, att kör man för fort igenom även en måttligt djup vattensamling så suger motorn in sprutet från hjulen och resultatet blir - vattenlås! Då BMWs moderna maskiner saknar tändstiftshylsa, blir det ett grannlaga problem att få ut vattnet ur cylindrarna.
Hur man gör? En yrkeshemlighet!

Vidare mot norr och Slovakien. Kör igenom några vintersportorter i underbar natur och kommer så småningom in i Polen. Vi har nu siktet inställt på Augustow i nordöstra Polen. Efter att ha passerat ett antal tidigare översvämmade byar (sorglig syn med allsköns bråte utburna ur husen som indikerade att vattnet stått upp till 1½ meter upp på husen. Det fanns fortfarande mycket vatten på åkrar och ängar) tar vi oss upp på några mindre vägar kortaste vägen (nästan) upp till Augustow som ligger i östra delen av Polen - mellan de Masuriska sjöarna och gränsen till Vitryssland.
Slutlig kurs var mot Gizycko och ett bra hotell där vi bott tidigare under våra turer. Genom vårt vägval slapp vi alla trafikomläggningar och eviga köer.
Sista etappen gick via Wolfsschantze (Varglyan) till Marlbork (Marienburg), där vi övernattade på ett hotell av rätt bra standard. Den dag vi skulle åka vidare, väntades den nyutnämnde polske presidenten (föregångaren hade omkommit i en flygolycka tidigare), varför våra möjligheter att fritt röra oss i Marlbork och vägarna som ledde in i respektive ut ur staden var begränsade. Från Marlbork till Gdansk är det inte långt - men naturligtvis bygger man om vägar runt Gdansk, så det kunde ha tagit tid. Vi lyckades hitta några mindre vägar och fick se lite' mer av den här delen av Polen och njöt av körningen borta från köerna.
Till slut kom vi ombord, surrade våra klenoder, intog vår tempererade hytt

duschade - och fick en bra middag.
Resan till Nynäshamn var tyst, bekväm och alldeles lugn.
Efter att ha embarkerat åtskildes vi för färd mot olika mål, men helt överens om att det varit en tur fylld av fantastiska upplevelser. Och dit får man väl i negativ bemärkelse räkna köeländet i Polen på nerresan!
Totalt körde vi c:a 525 mil.
Tack Henrik för lån av bilder!

Tillbaks till hemsidan

Eftertryck, helt eller delvis, utan Motorskolans skriftliga tillstånd, är ej tillåtet.